Login

Lost your password?
Don't have an account? Sign Up

Energiberäkning för nybörjare

Inledning
flowers

Inledning

För att förstå energiberäkning som koncept är det viktigt att först förstå begreppen exergi och emergi.

Exergi är den totala mängden produktionspotential som finns inbyggd i ett slutet system vid en viss tidpunkt. Exempelvis är din kropps exergi hur mycket din kropp orkar arbeta innan du faller ihop av utmattning, din bils exergi hur långt den kan köra på en full bränsletank och din tvättmaskins exergi hur lång tid elnätet kan förse den och vattenpumparna med energi.

Emergi är den mängd energi det går åt att genomföra en specifik handling. Det går åt en – förvisso obetydlig – mängd kalorier i att exempelvis lyfta en mobiltelefon. Den mängd kalorier som går åt kan översättas till energikostnaden, vilken med ett annat ord är ovan nämnda energi för just den specifika handlingen.

Om vi vet om mängden exergi i ett slutet system, oavsett om det är en kropp, en maskin, en stad eller en planet, så kan vi beräkna hur mycket emergi vi kan nyttja innan dess att systemet nyttjat ut alla sina reserver. Därmed finns det underlag för att kunna göra prognoser.

I grund och botten är energi Universums valuta. Alla processer, från Big Bang till en blommas födelse, är styrda av mängden tillgänglig energi. Vad EOS föreslår är att vi ska titta närmare på en modell där mänskligheten planerar sin ekonomiska framtid utifrån en energivalutamodell.

Det går att säga att vår modell står på tre ben – energibudgeten, energikrediterna och teknatet.

Energibudgetering och distribution

Vi har ett system – det kan vara en förening, ett land, ett företag, en organisation eller en planet, med kapacitet att nyttja en viss mängd energi. Om vi säger att vi talar om en planet som Jorden, så kommer vi beräkna hela energikapaciteten för att nyttja tillgängliga resurser under en viss tidsperiod. Tidsperioden kan vara sex månader, ett år, två år, fem år eller vilken slumpmässigt utvald tidsperiod som helst. Den är inte i sig intressant, men vi kan säga två år (24 månader).

Vi beräknar hela produktionskapaciteten under dessa 24 månader och har därmed fått en total energibudget för planeten.

Energibudgeten kan omvandlas till en ekologisk budget genom att vi inför ett ”uttagstak”, det vill säga en gräns på x antal procent av planetens produktionskapacitet som vi får nyttja. Resten får vi inte röra, och vårt ekologiska budgettak placeras där.



Ovan ser vi en figur där det ekologiska budgettaket bara som exempel definieras som 60% av planetens resurser. I princip är dock budgettaket något som bör bestämmas av rent vetenskapliga faktorer och som inte bör överstiga 100% av planetens förnyelsekapacitet, dvs vad 1 jordklot kan förnya varje år.

Den budget på 60% av planetens resurser som tilldelats mänskligheten kommer delas upp i mindre enheter som kallas energikrediter. Dessa kommer sedan fördelas genom en process som kallas distribution. I figuren nedan kan ni se en hypotetisk fördelning av energikrediter.



Det finns hypotetiska fördelningssystem som är extrema. I en variant fördelas alla energikrediter mellan människorna – dvs individerna som ingår i systemet. En sådan hyperdemokratisk fördelning skulle kunna kallas för en anarkistisk modell. I den andra extremen finns en fördelningsmodell där alla energikrediter tilldelas staten eller det offentliga, och den modellen skulle kunna kallas stalinistisk.

Även om vi inte med vetenskaplig exakthet kan säga exakt hur fördelningen mellan de personliga, ickestatliga och offentliga sektorerna i ett hypotetiskt samhälle ska se ut (annat än att en sådan fördelning bör vara under demokratiskt inflytande och bör ta hänsyn till det lokala samhällets specifika behov), rekommenderar vi att fördelningen delas mellan individer och holoner – dvs projektgrupper som existerar för organiserade kollektiva syften. Sådana projektgrupper kan vara av icke-offentlig karaktär, såsom exempelvis företag, kooperativ, föreningar och samfund, eller av offentlig karaktär.

I figuren ovanför fördelas budgeten mellan de olika aktörerna i en tredelad modell där alla får en tredjedel var, men som tidigare skrivits kan fördelningen se olika ut. Nästa fråga är, på vilken basis ska individer få tillgång till energikrediter under detta system?

 

Identifierat tre modeller

 

Vi har identifierat tre modeller för att distribuera energikrediter till enskilda medborgare under Designen.

  • Basinkomst – alla får lika mycket, oavsett arbetsinsats för samhället.
  • Arbetsinkomst – baserad efter arbetsinsats utifrån ersättningsnivå på aktuell arbetsplats.
  • Poänginkomst – en typ av inkomst som baseras på validering (rykte), då av de arbetsinsatser som ens holon utfört under föregående period. Denna inkomstsmodell är förstås till för att ge holoner ekonomiska incitament att prestera bra, och är den enda där en negativ ersättning kan tillkomma – det vill säga ineffektiva holoner ska inte subsidieras genom teknatet. Detta är ett sätt att replikera de positiva och dynamiska effekterna av marknadsekonomi.

Även i detta led kan man välja att ha en extremistisk linje och företräda att bara en eller två av ersättningsmodellerna ska tillämpas, men vilket hinder finns egentligen för att nyttja alla tre modeller samtidigt. I olika länder och regioner kan även den interna fördelningen av dessa tre distributionsmetoder variera. Vi beräknar att en typ av basinkomst kan behövas både på grund av att automatisering leder till minskat behov av arbetskraft, och för att vår ekonomiska modell kommer minska efterfrågan för exempelvis mobiltelefoner.

Alla ersättningsnivåer bedöms utifrån föregående periods budgetering. Det vill säga, de energikrediter du får under period y definieras utifrån budgeteringen som utfördes under period x.

Sammanfattningsvis bygger budgeteringen på att vi 1) etablerar hur mycket resurser vi kan nyttja under nästa period och 2) fördelar resurserna mellan alla samhällets aktörer. Denna skillnad kan verka omfattande, men när vi tittar närmare på själva energikrediterna, deras natur och hur de är designade för att användas kommer vi att se att förändringarna är mer djupgående än bara sättet vi lägger upp en budget på

samma sätt den tillgängliga månadsbudgeten för ett familjhushåll minskar om familjen köper lördagsgodis. Därför kan inte energikrediter användas mer än en gång.

Det förklarar också varför de inte kan sparas. När budgeteringsperiod 1 är över kommer samtliga energikrediter för budgeteringsperiod 1 att automatiskt raderas och ersättas med energikrediter för budgeteringsperiod 2 (vars budget beräknas under period 1).

Skatter, löner och tillväxt

Två väsentliga skillnader gentemot dagens system är hur Designen påverkar skatter och löner. Eftersom  fördelningen av energikrediter sker innan och inte efter någon produktiv värdeskapande process ägt rum så kommer inte skatter att existera, då det offentliga redan fått sin andel från början. Medborgarna kommer inte behöva deklarera eller transferera sina energikrediter i form av skatter till staten eller lokala politiska församlingar, då de redan försetts med den budget de ska behöva via teknatet.

För holoner som exempelvis organiserar medarbetare i någon typ av produktiv process, låt oss säga bagerier eller frisörsalonger, kommer även processen för löneutbetalning att automatiseras, det vill säga det arbete som medarbetare c och d genomför under period 1 kommer ersättas genom arbetsinkomst i början av period 2. Därmed kommer företagare och kooperativ inte att behöva bekymra sig om de administrativa aspekterna av löneutbetalningar.

Vår modell är inte en nolltillväxtmodell, men den är samtidigt oberoende av tillväxt som koncept, och när tillväxt sker kommer den vara slumpmässig och bygga på exempelvis introducering av nya teknologier som hjälper oss effektivisera nyttjandet av de resurser vi får nyttja.

Sammanfattning

Energiberäkning som ekonomiskt system är designat utifrån en samhällsmodell där den största arbetsinsatsen i rent fysiskt arbete utförs av maskiner med behov av externa energikällor, oavsett om de är förnyelsebara eller icke förnyelsebara – med andra ord ett industriellt samhälle (och ja, vi lever fortfarande i ett industriellt samhälle, även fast de flesta människor inte längre arbetar direkt med industriell produktion).

De fördelar vi kan se med energiberäkning som system kontra dagens modell är många, och rör både ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet.

  • Det går inte att fysiskt konsumera upp mer resurser än exergibudgeten tillåter.
  • Priser bestäms utifrån ekologisk påverkansgrad.
  • Minskning av produktionen, bättre matchning av utbud efter efterfrågan.
  • Garanterad minimiinkomst för den enskilda individen.
  • Minskat byråkratiskt krångel.
  • Minskad risk för lågkonjunkturer och massarbetslöshet.
  • Minskad arbetstid/ökad kvalitetstid för familjeliv, rekreation och kreativt skapande.
  • Radikalt minskad ekonomisk och social ojämlikhet.
  • Minskat beroende av destruktiva patriarkala parförhållanden.

Det ska tilläggas att energiberäkning inte är ett policyförslag, och att vi inte verkar för att Sverige – eller något annat land – fullt ut ska övergå till energiberäkning. Vad vi förespråkar är att vi ska vara öppna för möjligheten att testa denna modell, identifiera dess styrkor och svagheter samt förbättra den, utifrån ett vetenskapligt perspektiv.