Hot och framtidsmöjligheter
2020-talets karaktärsdrag

Bortom allt detta tornar klimat krisen upp sig, som ett stort svart moln.

När millennieskiftet inträdde rådde överlag en stor framtidsoptimism.
Visst, två-tredjedelssamhället var ett etablerat begrepp, och de flesta analytiker menade att 2000-talets värld skulle bli rikare men att klyftorna skulle öka. Globaliseringen sågs som något huvudsakligen positivt, och den politiska debatten kring den var mellan en frihandelsförespråkande liberal höger och en kritisk vänster. Klimatförändringarna debatterades redan då, men skulle lösas genom utsläppsrätter.
Idag råder snarast en känsla av annalkande kris, samtidigt som världen förefaller vara en betydligt mer instabil och farlig plats. En pandemi tvingade in världen i ett tvåårigt undantagstillstånd, följt av det största kriget på 80 år i Europa. Nya auktoritära regimer har vuxit fram, medan etablerade demokratier blir mer polariserade och själva tillägnar sig mer centraliserande verktyg för maktutövning. Internet, detta löfte om en demokratisk och öppen värld under 2000-talets början, har förvandlats till något som skrämmer både demokratiska och auktoritära makthavare, och har blivit detta århundrades motsvarighet till tryckpressen under 1500-talet.

Bortom allt detta tornar klimatkrisen upp sig, som ett stort svart moln.

 

Lösningarna som lyfts fram för att lösa dagens utmaningar bygger på en berättelse där den vanliga människans makt är obetydlig och begränsar sig till återvinning och till att undvika att läsa vissa altmediesidor på nätet. Nej! För att rädda världen krävs multinationella organisationer, tankesmedjor och tech-miljardärer. Teknik och centralisering av makt framställs som lösningar, samtidigt som klyftorna i samhället fortsätter öka, liksom stressen och takten med vilket allt ska genomföras. Det är NATO, FN, Davos, Silicon Valley, Pfizer som kan rädda världen. Du är maktlös.

Denna känsla av uppgivenhet och förvirring leder till en ökad känsla av polarisering, och alltfler människor upplever att makthavarna inte har deras bästa för ögonen. Då vi lever i en värld infekterad av Hollywoods svart-vita världsbild är det inte förvånande att ett växande antal människor när de ifrågasätter makthavarna även förkastar pandemier, klimatförändringar och miljöproblem, och tror att de är skuggspel skapade av eliterna för att distrahera massorna inför det slutgiltiga maktövertagandet, och att det existerar någon slags sinister världskonspiration. Det slutgiltiga resultatet är i alla fall samma sak. Du är maktlös.

När den ena sidan säger att det enda du kan göra är att protestera för att ge makthavarna ännu mer makt att lösa problemen, och den andra sidan att makthavarna hittat på problemen för att kunna få mer makt att lösa dem, blir resultatet oundvikligen passivisering. Bönderna ska stå på brädet medan konflikten inom kapitalet – mellan oljebolagen och alla andra – utkämpas i mediesfären, i samhället och ibland på världens slagfält.
EOS – the Earth Organisation for Sustainability – vägrar acceptera detta upplägg.

Framtiden som vi ska ha, 2030 och framöver, ska inte vara en framtid där du ska behöva leva beroende av makthavares nycker – där andelsägarekapitalism (stakeholder capitalism) ska binda upp dig till en mängd prenumerationer som när som helst kan stängas ner, där du befinner dig under konstant övervakning, där du är atomiserad, ensam och alienerad från någon så när mänsklig gemenskap.

 

Vi behöver en global omställning, men det ska vara en folkens omställning. Istället för en ny typ av kapitalism, där samhället binder upp sig att konsumera tjänster som tillhandahålls av karteller av multinationella företag, kan vi skapa samhällen där vanliga människor organiserar sig för att bygga upp och ta kontrollen över sin egen elförsörjning, matförsörjning, värme- och vattentillgång, och där de kan samarbeta för att minska stress och öka kvalitetstid med familj, vänner och fritidssysselsättningar.

Som ett steg av detta har vi i EOS Sverige valt att fokusera på en central aspekt av människans tillvaro – dvs människans livsmiljö.

Hur vill människor leva sina liv?

Svaret på den frågan är att vi inte är statiska i våra livsstilspreferenser. Samma individ kommer ge tre olika svar om du frågar hen hur hen vill bo vid fem-, respektive tjugofem- och fyrtiofem års ålder.

De flesta barn vill ha en aktiv och stimulerande barndom, och de flesta föräldrar vill – om de har möjlighet – möjliggöra för barnen att växa upp i hus i anslutning till trygga men levande samhällen där barnen kan leka och utveckla sina känslomässiga och intellektuella färdigheter.

När barnen växer upp så söker de sig ofta – åtminstone i nordvästeuropeiska samhällen av typen Sverige – till större städer för att studera, samla på sig erfarenheter och uppleva livet, möjligen träffa kärleken.

När det väl hänt och många beslutar sig för att bilda familj vill de i efterhand söka sig till att skaffa eget hus och bygga upp sina egna liv tillsammans med barnen, som sedan upprepar processen.

Dessvärre finns det både ekologiska och sociala problem associerade med byggandet. Stål, betong och virke har både miljö- och klimatpåverkan, och rivningsprocesser är ofta destruktiva i termer av förstört material. Därtill har ett bostadsbyggande styrt av marknadens efterfrågan den effekten att det utgår från de rikas behov – och de som har värde bundet till fastigheter ser ogärna att det finns en större tillgång till billiga boenden för fattiga, unga och nyetablerade.

Specialiseringen inom den kapitalistiska ekonomin tilltar dessutom kontinuerligt, och kommer göra det fram till dess att systemet bryter samman på grund av sina ekologiska och sociala motsättningar. Detta innebär en långtgående centralisering, då en oproportionerligt stor del av nya arbetstillfällen skapas i stora städer, och då tillåts priserna skena på ett sådant sätt att unga och låginkomsttagare trängs undan. Allt senare i livet blir unga personer husägare, och allt färre får möjlighet att bli det är en trend vi ser i flera utvecklade länder.

Inom EOS tror vi på en ekologiskt och socialt hållbar framtid för mänskligheten. Denna framtid ska inte vara dikterad av kapitalets behov, och människor ska inte behöva bo i sterila kollektivhusboenden på hundraförsta våningen i någon cyberpunkig arkologi och livnära sig på en grå välling gjord på malda kackerlackor. Framtidens värld ska vara en färgglad, dynamisk och levande värld, där människor ska ha möjlighet att leva, älska och vara kreativa. Detta innebär med nödvändighet att människor ska ha möjlighet att välja mellan flera olika livsstilar och boenden efter sina behov.
Samtidigt måste vi minimera resursanvändningen inom byggandet och tänka inom ramen för en cirkulär ekonomi.

Elysiumprojektet – modulhus i EOS’ stil

När vi lanserade projektet tänker vi både stort och smått. Ett av våra mål, som vi ska diskutera i en artikelserie, är hur modellsamhällen – eller ekobyar – kan spela en ledande roll i omställningen till ett framtida hållbart samhälle.

En av de grundläggande idéerna är att själva bostäderna ska vara anpassningsbara efter människans skiftande behov. När en familj växer ska även deras bostad lätt kunna växa med dem. När familjen flyttar ska de lätt kunna nedmontera och transportera sitt hus med sig. När en familj vill bygga en bostad ska byggandet vara så pass enkelt att det valalternativet möjliggörs även för personer med begränsad erfarenhet av husbyggnation.

Vår idé är en anpassningsbar ram, genom vilken färdigisolerade väggsegment kan fogas samman som ett pussel, med färdiga uttag för el och vatten (även anpassat för egen elproduktion). Enheten utgörs av 1-2 rum med toalett och kök (vilka ska vara valfria), vilken ska kunna sättas ihop och tas isär för hand.

 

Tanken är även att det ska vara möjligt att sammanfoga flera modulhus till både villor och flerfamiljsbostäder, eller till verksamheter avsett för annat än boende. Detta möjliggör för segmenten att återbrukas och spela en roll i individens skiftande behov över en livstid.

 

Ur ett ekologiskt perspektiv skulle detta innebära mindre åtgång av byggmaterial, ur ett socialt perspektiv färre platser med bostadsbrist och även färre platser med tomma bostäder som ingen utnyttjar. Individens valfrihet skulle öka, över en hel livstid, och samma bostad kan under årtionden tjäna många olika syften och förändras efter individens personliga smak och preferenser.

Detta projekt har vi fokuserat på under 2022, och under 2023 arbetar vi för att få en lokal till att bygga en fullstor prototyp av en modul.

See our work

Latest Projects
See Our Work

Latest Projects

Detta projekt har vi fokuserat på under 2022, och under 2023 arbetar vi för att få en lokal till att bygga en fullstor prototyp av en modul.

Nya tag!

Vi är mycket stolta och glada över att under 2022 ha fått tillökning till vår styrelse, med vår mycket kompetenta och erfarna kollega Theresa Weber Qvarfort.
Theresa har bred erfarenhet av arbete både inom media och förvaltning, och ett oerhört skarpt sinne för detaljer, och har spelat en viktig roll för våra beslut och omstruktureringar under 2022.
EOS har ett budskap och en röst som bör höras i 2020-talets hållbarhetsdebatt, och vi behöver stärka vår närvaro både i vardagen och i sociala medier, framförallt i ett alltmer binärt och onyanserat debattklimat.
Som ett led i detta har vi lanserat och genomfört en enkätundersökning för att undersöka allmänhetens bild av bostäder, livsstil, värderingsomdömen om hållbarhet och världens situation, samt andra faktorer som kan vara intressanta för oss i vår kommunikation. Enkäten lanserades i december, och en slumpmässigt utvald enkätdeltagare (vald genom verktyget random.org) fick möjlighet att vinna 1500 kr. Detta skedde också, och den lyckliga vinnaren är Smilla Ubbe.

Under 2023 kommer vi, både på vår svenska och internationella hemsida (som snart ska nylanseras), att både publicera material om våra pågående projekt, samt kommentarer och analyser angående händelser i Sverige och i världen. Vi ser fram emot att möta er, framförallt på vår svenska Facebookkommunitet.

Gröna hälsningar! Nu reser vi på oss!