By Enrique Lescure
Introduktion
Nyligen i mitt hemland Sverige har en konservativ nyhetskolumnist hamnat i blåsväder efter att ha antytt att medierapporteringen om en rekordvarm sommar var alarmistisk till sin natur. Hon anklagas därför för att förneka klimatförändringarna, och uppmaningar har framförts på plattformen som tidigare var känd som Twitter att avplattforma henne.
Hennes försvarare hävdar å andra sidan att hon inte förnekar klimatförändringarna, utan istället ger en kritik mot vanan att koppla framtida potentiella värmeböljor samt väderfenomen till klimatförändringarna.
Detta offentliga gräl påpekar att budskapet om klimatförändringarna är benäget att missförstånd och leder till en kontroversiell offentlig debatt som sår förvirring och avpolitiserar.
Vi lever i en tid av ekologisk kris, när det gäller klimatförändringar, markerosion, utarmning av färskvatten och nedbrytning av ekosystem. Var och en av dessa kriser utgör en existentiell utmaning inte bara mot den industriella civilisationen, utan också för högre livsformer på vår planet. Detta är inte den första globala ekologiska kris som vår art har ställts inför – men den är unik på två sätt. Den här gången är vi 1) medvetna om den hotande krisen och 2) är till stor del orsaken till krisen, på grund av vår kollektiva överexploatering av vår biosfär.
Samtidigt är det av olika skäl en kulturellt, ekonomiskt och politiskt svår, nästan oöverstiglig uppgift för vår art att samla en omfattande och effektiv strategi för att stoppa skadorna på ekosystemen som vi är beroende av för vår försörjning.
Det skulle kunna argumenteras för att en av faktorerna som förhindrar den effektiva spridningen av situationens allvar är informationsöverbelastning. En vanlig medborgare idag bombarderas med information, nyheter, indignation, lockelser, distraktioner och rädsla under all sin lediga tid. Uppmärksamheten är delad och förmågan att urskilja relevant information från skräp minskar bland de generationer som växer upp med sociala medier.
Idealt sett skulle det behövas en kulturell revolution för att minska mängden informationsstasis som ständigt bombarderar en stressad och ångestdrabbad befolkning, men under tiden kanske strategin att sprida information om klimatförändringarna kan revideras?
Klartext – Införande av allvarlighetsnivåer
Mänsklig påverkan på klimatet – det vill säga hur utsläppen av växthusgaser från fossila bränslen minskar mängden värme som avdunstar från jorden genom att förtäta jordens atmosfär – är en komplex fråga som påverkar allt på planeten. Det är ett invecklat, komplicerat pussel med tiotusentals bitar, och vetenskapliga institutioner har ännu inte fullständigt förstått dess konsekvenser.
Jag skulle hävda att om medierna verkligen var intresserade av att hjälpa till att ge allmänheten en klarare förståelse för klimatförändringar, så skulle dess effekter behöva delas upp i olika nivåer.
Dessa nivåer skulle i stort sett utgöras längs linjen för potentiell allvarlighet av kort-, mellan- och långsiktiga effekter. Jag kommer att ge ett exempel här nedan.
I. Nivå Ett (Gul): Effekter som är lokaliserade, stör lokala ekonomier, ökar sannolikheten för extremt väder, skogsbränder, minskar turisminkomst eller leder till ökad efterfrågan på kyla.
II. Nivå Två (Orange): Långsamma långsiktiga förändringar som kommer att kräva social intervention på en centraliserad, stor skala, till exempel havsnivåhöjning och förändringar i jordbruksproduktivitet.
III. Nivå Tre (Röd): Mycket allvarliga effekter som inte bara kommer att störa mänsklig civilisation utan också permanent påverka levnadsvillkoren regionalt eller globalt, och hota att orsaka civilisatoriskt sammanbrott. Exempel är smältande glaciärer i Himalaya, försvagningen av AMOC (av vilken Golfströmmen är en del) och grönska i ekvatoriala hav, vilket hotar planktonförökning och därmed global syreproduktion (arguably den största hotet från klimatförändringar).
Idealt sett skulle jag hävda att den tredje allvarlighetsnivån behöver betonas i den offentliga informationen om klimatförändringar.
Som det ser ut nu verkar det som om de flesta människor associerar klimatförändringar med två faktorer – den första att temperaturerna generellt kommer att bli varmare och den andra att haven kommer att stiga på grund av smältningen av Grönlandsisen. Det skulle inte vara förvånande om de flesta människor främst förknippade klimatförändringar med risken för ökad översvämning. Detta skapar flera problem med kommunikationen, eftersom det ger klimatförnekare möjlighet att (korrekt) påpeka att höjningen av havsnivåerna är en långsam process, att det förväntas ta årtusenden för Grönlandsisen att kollapsa, att ökande BNP-nivåer (eftersom de bortser från alla andra faktorer) kommer att göra det möjligt för länder att investera i havsvallar, och att även ett fattigt land som Bangladesh investerar kraftigt i havsvallar och till och med har återvunnit mark under de senaste två decennierna.
Fokus på havsnivåhöjning är begripligt – allmänhetens intresse väcks både av det faktum att de flesta av vår art lever i låglandet och vid kusterna, och av översvämningsmyterna som ärvts från antika civilisationer. Men det är inte bra när allmänheten bryr sig om klimatförändringar på grund av en fråga som förstås på ett felaktigt och vågar jag säga alarmistiskt sätt.
Att 75% av Himalayas glaciärer kan vara borta år 2100 (ICIMOD, 2023) utgör en mycket allvarligare fara mot välfärden för folken i Bangladesh (och Indien, Pakistan, Myanmar, Laos, Vietnam, Kina …) eftersom det skulle innebära en kollaps av livsmedelsproduktion, ekosystem, jord och färskvattenreservoarer, och hota stabiliteten för hela den eurasiska kontinenten.
På samma sätt kan försvagningen av Atlantiska meridionala omkastningscirkulationen (AMOC) på grund av uppvärmningen av Arktiska hav kyla norra Europa till temperaturer som närmar sig nivåer som i Sibirien och Alaska – vilket förmodligen skulle vara bra för vintersporter men katastrofalt för jordbruk och uppvärmning. Detta skulle också utgöra en permanent och oföränderlig aspekt av klimatförändringar, som är svårare att anpassa sig mot än att bygga havsvallar på danska öar.
Detta är ytterligare en anledning att vara försiktig med rapporteringen om till exempel slutet på vintersport i bergen i Skandinavien, eftersom klimatförändring som fenomen är så komplext att det påverkar andra system – som havsströmmar – som i sin tur kan påverka resultatet på ett annat, men ännu mer oönskat sätt.
När tidningar, regeringar och gröna organisationer talar om klimatförändringar bör vi göra det med fokus på hot som är existentiella till sin natur. Plankton och sjögräs producerar cirka 50% av syret på planeten. Om fytoplankton som lever nära de arktiska vattnen hotas av utrotning, kan det orsaka en minskning av syreproduktionen som kan hota djurlivet globalt. Detta skulle kunna innebära en massutrotning som kommer att påverka oss.
Sammanfattning
Självklart kan säkerheten i dessa katastrofer ifrågasättas – men det vi behöver agera på är inte chansen att de inte kommer att inträffa eller att trenderna skulle vändas, utan att dessa händelser kan inträffa. Om vi hade resonemang kring aerosoler på samma sätt som klimatförnekare eller minimerare gör med klimatet, skulle Australien, Nya Zeeland, Chile och Argentina förmodligen ha enorma mängder fall av hudcancer idag och tvingas anpassa sig till att bli de första mänskliga samhällena som är nattaktiva.
Även utan klimatförändringar behöver vi övergå till ett samhälle utan fossila bränslen innan bristen på ekonomiskt tillgänglig olja gör det åt oss och bygger in oss i en ekonomisk fälla med hög energi. De ekonomiska krafter som vill behålla uppfattningen om livskraften i fossil energi är reaktionära bortom självdestruktivitetsnivån, och oljans ekonomiska hållbarhet måste ifrågasättas mer energiskt. Inte minst måste det finnas krav på och en offentlig debatt om att förbjuda prospektering av nya oljefält.
Men innan dess behöver vi en bättre debatt om klimatförändringar.
Och den debatt vi behöver kanske behöver vara mer koncis och fokusera på de mest allvarliga konsekvenserna av klimatförändringar – särskilt dess effekter på glaciärer, havsströmmar och långsiktig beboelighet. Det finns andra allvarliga problem som jag förmodligen har bortsett från av brevets skull, men poängen är inte vilka allvarliga problem vi diskuterar, utan att vi främst måste belysa dem, snarare än att ta med allt från problemet med urbana värmekrångel till de ökande försäkringskostnaderna för kustbostäder till slutet på vintersportorter i Skandinavien.
Även om alla dessa frågor kan vara sanna är problemet med att inkludera för många frågor i frågan om klimatförändringens allvar många.
• Allmänheten kommer att översvämmas kognitivt av klimatförändringar till den grad att det blir illamående.
• Att peka ut allvarliga och vardagliga effekter i samma sammanhang kommer att dämpa de emotionella och psykologiska påverkningarna av att förstå de allvarliga effekterna.
• Ju fler punkter som tas upp i samma artiklar, videor och informationsbrev, desto större är sannolikheten att missuppfattningar kan uppstå och att våra motståndare kan utnyttja dessa missuppfattningar för att vinna taktiska segrar.
Kort sagt, det vi behöver göra är att utforma budskapet om klimatförändringar på ett sätt som kan rikta allmänhetens uppmärksamhet mot behovet av radikal reform, och för att uppnå det måste vi fokusera på några kärnfrågor (helst färre än fem) och sedan upprepa dem ständigt. Dessa frågor måste vara vetenskapligt validerade och fokuserade på vad som utgör ett existentiellt hot med klimatförändringar.
Motståndet mot klimatförändringsreformer består av förmodligen de mest förvirrade politiska krafterna i mänsklighetens historia, som aktivt arbetar för att skapa en politisk situation som kommer att föra fram det motsatta de påstår sig stödja (vilket generellt sett är ett samhälle med fri marknadsekonomi, medan motstånd mot klimatförändringsreformer måste föra fram allt mer statlig och reglerande ekonomi i framtiden för att rätta till kursen).
Vad Earth Organisation for Sustainability gör?
För närvarande befinner vi oss i det tidiga skedet av att utveckla ett datorspel, som samtidigt fungerar som en simulator som visar effekterna av klimatförändringar och som ett strategispel där spelaren själv kan interagera med och initiera politik för att åtgärda klimatförändringarna genom reformer, teknologiska innovationer, kulturella förändringar eller andra medel.
Namnet på spelet är Climatopia, och vi hoppas att det kommer att bidra till ökad förståelse för detta ämne.
Om du vill hjälpa till kan du kontakta oss på enrique.lescure@eosprojects.com eller stödja oss genom vår Patreon (eller Swish-nummer om du bor i Sverige).
